2022

Ovan trädtopparna

färgas horisonten

vit röd blå

Mellan husen

ljuder skotten

Det nya året dundrar in

En tager vad en haver

Den lilla tanten gick in i snabbköpet och ville betala sin mat med barnbarnens teckningar. Hon blev utskrattad, hon ångrade sig, ursäktade sig med all den tyngd hon hade kvar. Hon sa att hon ju kunde äta någon annan dag.

Och du, du bara stod där. Din lilla skit.

                                        Bob Hansson

En ny tid

En lukt av bly och
metall i huden när jag kommer hem
Jag är på väg att ringa 
till Elsa men jag vet ju
att hon är död Ingen finns i 
huset nere på Fårö, eller 

Karin, men hon blir

rädd om någon ringer,

det måste vara något tragiskt

som har hänt om någon söker henne

Hon går tidigt ensam till sängs

med sonens försvunna ansikte

som tiden ännu tär på

Hon gör trevande försök att

tänka bortom nuet, men

kan inte få något grepp om det,

Döden ligger upplyst

och tydlig framför henne

och fortfarande stiger hon upp klockan

tre och klär på sig i mörkret

trots att det är femton

år sedan hon bar ut tidningar Sedan 

sitter hon i fullkomlig sysslolöshet

med sina sparade påsar och kvitton och

vågar inte gå ut.

Tills skymningen kommer igen

Tacksam över de arton kvadratmeter

i Marieberg där landstinget

har låst in henne Hon är

skräckslagen för det inhumana

samhälle som de säger att hon har 

varit med om att bygga upp

Vi är, nästan, lika ensamma

och okunniga och vår tid

är en plats där människor 

har försvunnit och aldrig 

kan återkomma. För

Karin är den som 

en lugn insjö en sommarkväll 

där någon som hon längtar efter

vilar på årorna och lyssnar

till helgmålsringningen.

                                    Lars Norén

Djupt

Förtvivlan är det stadium en bit längre ner
där man inte kan avbryta ett arbete som man
fortsätter utan hopp.

                                        Lars Norén

Vem är du

Varför skulle jag känna
igen dig när du besöker mig,
är det du när du avlägsnar
dig, ditt ansikte av ensamhet
som gör mig så ensam
att jag inte kan se mig själv
och inte kommer ihåg vad jag har gjort
för att komma hit, och försöker
minnas mig i en läkande tid

                                           Lars Norén

Väntande

Det är inte längre frågan 
om vem jag är utan
vad jag är
Jag är någon som väntar
Tills någon kommer
är jag någon som väntar
Från det någon går
till någon återkommer
väntar jag

                            Lars Norén

Det nya livet

Jag har ju glömt bort mitt barn

jag har alldeles glömt bort det

Det var det att mormor såg till det

Och nu är mormor borta

Det hade jag glömt

Hur kunde jag glömma

Hela natten

har det fått ligga ensamt

i sin lilla korg

Det blev ljust

och ingen kom till barnet

Det har fått ligga ensamt

blött och bajsigt

Med magen värkande av hunger

har det fått ligga där och skrika

Jag rycker till mig nyckeln

störtar dit

Det är alldeles tyst därinne

Alldeles tyst

Vad har -

Det ligger inte i bädden!

Jo!

Det har vräkt sig åt sidan

Det ligger bredvid madrassen

på sidan ligger det

utmattat av övergivenhet

Blårött i ansiktet

av övergivet skrikande

Det har en gammal mörkblå trenchcoat på sej

huvudet har fallit framåt

luggen har ramlat ner i ansiktet

            

                                        Ingrid Sjöstrand

Nytt liv

Uttömd

ligger din kropp

och bävar

för barnmorskans händer

som pressar dej

på moderkakan

Då lägger de till dej

det nya

med eget personnummer

Det nya

som andas själv

Säg ingenting

Det behöver du inte

Tänk ingenting

Vad skulle du tänka

Uttömda

ligger ni

Känner ingenting

Ingenting är

utom detta

som ännu är

allt

                        Ingrid Sjöstrand

Det blåser en sol systror

Vinden

åker

på sin blåa cykel

över ängarna

åker vinden

på sin blåa cykel

Vart ska vinden?

Ingenstans

Vem har vinden sällskap med?

Ingen Ingen

Vad är meningen 

med vindens färd?

Att åka på den blåa cykeln

över ängarna

                            Ingrid Sjöstrand

Livet

Livet

är ändå inte 

att klara sej

sköta sitt jobb

betala sin skatt

hålla ordning i lådorna

Livet är inte

att uppehålla livet

att betrakta det

att utforma det

att förändra det

Livet är inte 

solen på huden

doften av jord

andsträckets vingpuls

mörtens blixt under ytan

hallonets svalka mot gommen

Livet är häpnad

över att leva

hoppet 

att leva imorgon

Livet är yrsel

och drabbande under

ruset i körtlarna

kniven i hjärtat

smärtan av det som förloras

och ska förloras

längtan till det som man känt

till det som man inte känt

minnet av upplevt

och inte tillräckligt upplevt

möten

med någon man känner igen

med någon man aldrig ska känna

drömmen

om samhörighet

gnistor av drömmen

mot sinnenas plån

                                    Ingrid Sjöstrand

Elda

Elda under din vrede

med maktens nyheter

Dämpa inte din smärta

över livet 

som stjäls ifrån oss

Trösta inte din sorg

över världen

som våldtas

inför våra ögon

Elda under din vrede

                        Ingrid Sjöstrand

Spring

Vi springer hela dagarna omkring

ensamma

tillsammans

och samlar

plockar i skogen

rotar i kontejnrar

stjäl på rivningstomter

sliter loss

släpar hem

hela dagarna

springer vi omkring

ensamma 

tillsammans

och samlar

byggnadsmaterial

till vårt liv

i nattens drömmar

                    Ingrid Sjöstrand

Äldreboende

 När syster har gått

och han som delar ut gröten

och hon som tar ut blommorna

då åker Anna i sin rullstol

över till Greta i sängen mitt emot

och så sjunger de 

Björkens hemlighet

Hjärtats saga

Uti dalen och

Vid Roines strand

Anna ser

Gretas små blåa ögon lysa 

som sommarsjöar

Greta ser

inte så bra

Anna hör 

med ena örat sången

som den lät en gång

med det andra hör hon

deras spruckna 

åttiårsröster

Greta hör

inte alls

                        Ingrid Sjöstrand

min pappa, i åtta delar

1
Rester av din kropp är kvar i mig
Din kropp andas i mig, skrattar och gråter i mig
Askan, benmjölet, tänderna och dammet i krukan
av lera är kvar i mig
Din frånvaro, dina krig är kvar i mig
Din tyngd, din vrede, din värme och din kärlek
är kvar i mig


Claes Andersson

Söndag för alltid

Tätt ligger vi tätt
Tätt säger vi
Hur tätt
Enorma trummor
Gitarrer och skrik
Trängs i vinylen
Så tätt
Långt borta
Bakom kullar och moln
Bakom membran
Sjunger klockor
Och det är söndag
Där är söndag
I vinylen
De sjunger inte för er multnade
De sjunger för oss andedräktsstinna
Oroliga något mindre döda


Mattias Alkberg