The little ghost

I knew her for a little ghost
That in my garden walked;
The wall is high - higher than most -
And the green gate was locked.

And yet I did not think of that
Till after she was gone -
I knew her by the broad white hat,
All ruffled, she had on.

By the dear ruffles round her feet,
By her small hands that hung
In their lace mitts, austere and sweet,
Her gown´s white folds among.

I watched to see if she would stay,
What she would do - and oh!
She looked as if she liked the way
I let my garden grow!

She bent above my favorite mint
With conscious garden grace,
She smiled and smiled - there was no hint
Of sadness in her face.

She held her gown on either side
To let her slippers show,
And up the walk she went with pride,
The way great ladies go.

And where the wall is built in new
And is of ivy bare
She paused - then opened and passed through
A gate that once was there.

                              Edna St. Vincent Millay

First fig

My candle burns at both ends;
It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends -
It gives a lovely light!


                   Edna St. Vincent Millay

Innan ljuset kommer mörker

Vän! I förödelsens stund,
när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne
och aning förgå,
Tanken famlar försagd
bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ
eldvingarne falla,
Och du till intet,
med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?
Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning
och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld,
uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman
med prästerlig hand?
Endast det mäktiga väsen,
som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv,
solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
Och i vars levande kraft
världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.

Erik Johan Stagnelius