En klang som av små violiner
går svag som susning i hassel
och björk,
och månen på ängarne skiner,
men skogen är midnattsmörk.
Det
skymtar, det svävar som böljande hår,
det dansar på yra eteriska tår.
Ti
ta! Ti ta! Ti ta!
Det skymtar som barmar och halsar,
det lyfter på
släp som av silke och flor,
det vajar, det viftar och valsar
i nätta
bevingade skor.
Vem är det, som håller sin vindlätta bal
vid midnattens
timme i månsilversal?
Ti ta! Ti ta! Titania!
Gustav Fröding
måndag 10 december 2012
Irrblosset och älvan
I livet har jag irrat
och blossat utan ro.
Ett irrbloss är jag vorden
på nattlig myr och mo.
Jag är en fallen stjärna,
en gnista från en brand,
en eld som tänds och släckes
av någon okänd hand.
Och du, vars hela väsen
var vind och luft och lek,
har blivit till en älva
som dansar månskensblek.
Ont ha vi gjort varandra
i livet mer än nog.
Nu mötas vi ånyo
i dödens tysta skog.
Du speglar dig i källan.
Du svävar lätt och sval.
Min gamla lykta brinner
som fordom på din bal.
Blås inte ut min lykta
med hatets pust ännu.
Då blir jag bara jordmask
och bara dimma du.
Ty det var ljuset hos mig
som gav min levnad liv,
och än i döden ger det
en smula tidsfördriv.
Omkring oss spökar skogen,
av dunkla minnen full.
Kom, luftens sköna ande,
till stjärnan som blev mull.
Allt trängre ringar slår du
i gräset kring min stig.
Allt klarare i gräset
min låga söker dig.
Ett irrbloss och en älva,
en gnista av en man,
en skugga av en kvinna
i natten ta varann.
Bo Bergman
och blossat utan ro.
Ett irrbloss är jag vorden
på nattlig myr och mo.
Jag är en fallen stjärna,
en gnista från en brand,
en eld som tänds och släckes
av någon okänd hand.
Och du, vars hela väsen
var vind och luft och lek,
har blivit till en älva
som dansar månskensblek.
Ont ha vi gjort varandra
i livet mer än nog.
Nu mötas vi ånyo
i dödens tysta skog.
Du speglar dig i källan.
Du svävar lätt och sval.
Min gamla lykta brinner
som fordom på din bal.
Blås inte ut min lykta
med hatets pust ännu.
Då blir jag bara jordmask
och bara dimma du.
Ty det var ljuset hos mig
som gav min levnad liv,
och än i döden ger det
en smula tidsfördriv.
Omkring oss spökar skogen,
av dunkla minnen full.
Kom, luftens sköna ande,
till stjärnan som blev mull.
Allt trängre ringar slår du
i gräset kring min stig.
Allt klarare i gräset
min låga söker dig.
Ett irrbloss och en älva,
en gnista av en man,
en skugga av en kvinna
i natten ta varann.
Bo Bergman
onsdag 25 juli 2012
Do not fear
Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness that most frightens us.
We ask ourselves,
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small does not serve the world.
There is nothing enlightened about shrinking
so that other people won´t feel insecure around you.
We are all meant to shine, as children do.
We were born to make manifest the glory of God that is within us.
It´s not just in some of us; it´s in everyone.
And as we let our light shine,
we unconsciously give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own fear,
our presence automatically liberates others.
Marianne Williamson
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness that most frightens us.
We ask ourselves,
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small does not serve the world.
There is nothing enlightened about shrinking
so that other people won´t feel insecure around you.
We are all meant to shine, as children do.
We were born to make manifest the glory of God that is within us.
It´s not just in some of us; it´s in everyone.
And as we let our light shine,
we unconsciously give other people permission to do the same.
As we are liberated from our own fear,
our presence automatically liberates others.
Marianne Williamson
onsdag 13 juni 2012
Det finns inget dåligt väder...
Vad då gummi
frågar du
när du står ståndaktigt inför porten
till min inre gård
och knackar på
pockar på
och vill in
Jag kan lämna mina soldater utanför
föreslår du frustrerat
samtidigt som du veknar inför mig
min beslutsamhet
Du har missat poängen
säger jag
Vill du inte sexa med mig
frågar du
(Nej, jag vill trea tänker jag
och fnissar för mig själv)
Jo, men på mina villkor
säger jag
Take it or leave it
grow up
learn to glide
Cammie
frågar du
när du står ståndaktigt inför porten
till min inre gård
och knackar på
pockar på
och vill in
Jag kan lämna mina soldater utanför
föreslår du frustrerat
samtidigt som du veknar inför mig
min beslutsamhet
Du har missat poängen
säger jag
Vill du inte sexa med mig
frågar du
(Nej, jag vill trea tänker jag
och fnissar för mig själv)
Jo, men på mina villkor
säger jag
Take it or leave it
grow up
learn to glide
Cammie
måndag 21 maj 2012
Jag tycker om dig
Också den som är ovan vid ord
har mycket att säga
Också den som är van vid ord
kan ha svårt att tala
Med ord kan vi nå varandra
men också med ögon och händer
Jag ser på dig
Jag rör vid dig
eller säger:
Jag tycker om dig
Och du kan svara med ord
eller hand eller öga
Bengt-Erik Hedin
har mycket att säga
Också den som är van vid ord
kan ha svårt att tala
Med ord kan vi nå varandra
men också med ögon och händer
Jag ser på dig
Jag rör vid dig
eller säger:
Jag tycker om dig
Och du kan svara med ord
eller hand eller öga
Bengt-Erik Hedin
torsdag 10 maj 2012
I´m one
I do not have.
I do not expect.
I do not owe.
free in my life.
Time is in me.
one in my life.
Oh, silence and sun.
I do not expect.
I do not owe.
I´m one,
the only one,free in my life.
Each day perfect,
each day a thousand years.Time is in me.
I swallow the sun.
I´m the one, the onlyone in my life.
Oh, windless day
within me,Oh, silence and sun.
May Swenson
måndag 2 april 2012
The little ghost
I knew her for a little ghost
That in my garden walked;
The wall is high - higher than most -
And the green gate was locked.
And yet I did not think of that
Till after she was gone -
I knew her by the broad white hat,
All ruffled, she had on.
By the dear ruffles round her feet,
By her small hands that hung
In their lace mitts, austere and sweet,
Her gown´s white folds among.
I watched to see if she would stay,
What she would do - and oh!
She looked as if she liked the way
I let my garden grow!
She bent above my favorite mint
With conscious garden grace,
She smiled and smiled - there was no hint
Of sadness in her face.
She held her gown on either side
To let her slippers show,
And up the walk she went with pride,
The way great ladies go.
And where the wall is built in new
And is of ivy bare
She paused - then opened and passed through
A gate that once was there.
Edna St. Vincent Millay
That in my garden walked;
The wall is high - higher than most -
And the green gate was locked.
And yet I did not think of that
Till after she was gone -
I knew her by the broad white hat,
All ruffled, she had on.
By the dear ruffles round her feet,
By her small hands that hung
In their lace mitts, austere and sweet,
Her gown´s white folds among.
I watched to see if she would stay,
What she would do - and oh!
She looked as if she liked the way
I let my garden grow!
She bent above my favorite mint
With conscious garden grace,
She smiled and smiled - there was no hint
Of sadness in her face.
She held her gown on either side
To let her slippers show,
And up the walk she went with pride,
The way great ladies go.
And where the wall is built in new
And is of ivy bare
She paused - then opened and passed through
A gate that once was there.
Edna St. Vincent Millay
First fig
My candle burns at both ends;
It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends -
It gives a lovely light!
Edna St. Vincent Millay
It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends -
It gives a lovely light!
Edna St. Vincent Millay
Innan ljuset kommer mörker
Vän! I förödelsens stund,
när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne
och aning förgå,
Tanken famlar försagd
bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ
eldvingarne falla,
Och du till intet,
med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?
Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning
och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld,
uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman
med prästerlig hand?
Endast det mäktiga väsen,
som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv,
solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
Och i vars levande kraft
världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.
Erik Johan Stagnelius
när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne
och aning förgå,
Tanken famlar försagd
bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ
eldvingarne falla,
Och du till intet,
med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?
Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning
och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld,
uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman
med prästerlig hand?
Endast det mäktiga väsen,
som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv,
solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
Och i vars levande kraft
världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.
Erik Johan Stagnelius
tisdag 17 januari 2012
Do it
Gör något mer än bara existera;
LEV.
Gör något mer än bara berör;
KÄNN.
Gör något mer än bara se;
BETRAKTA.
Gör något mer än bara läs;
TA IN DET.
Gör något mer än bara hör;
LYSSNA.
Gör något mer än bara tänk;
BEGRUNDA.
Gör något mer än bara tala;
SÄG NÅGOT.
John H. Rhoades
onsdag 11 januari 2012
Verklighetsflykt
Nattfjäril fångad
inuti treglasfönster
söker förgäves
att finna livets kryphål
innan morgonen kommer
inuti treglasfönster
söker förgäves
att finna livets kryphål
innan morgonen kommer
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
Ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
Om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och
alltid skall älska.
Ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
Om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och
alltid skall älska.
Edith
Södergran
Bibliotekarien
Våga vända blad
chansa på att jag inte ser dig
över axeln
uppmärksamt och granskande
under min kritiska lupp
chansa på att jag inte ser dig
över axeln
uppmärksamt och granskande
under min kritiska lupp
Nu
Livet uppstår nu
du kan mista fotfästet
livet saknas då
Dansa den vals du känner
och låt rytmen smeka dig
du kan mista fotfästet
livet saknas då
Dansa den vals du känner
och låt rytmen smeka dig
En liten Bob
Jag kommer på magen.
Jag kommer i henne.
Jag kommer på sängen nere vid fötterna när min
tunga är en ubåt mellan hennes ben.
Hon bara skrattar.
Hon bara trycker mig mot sig och säger
att jag liknar en padda.
Jag börjar lära mig
att det är hennes sätt att ge mig
uppskattning,
att kalla mig padda.
Jag kommer på hennes kinder.
Jag kommer inne på toaletten när hon
är på biblioteket.
Jag kommer hem till mina vänner som ett vrak.
De frågar vad som hänt.
Jag vågar ingenting säga.
Hon har bilder av sina före detta pojkvänner på väggen.
Idag satte hon upp en ny.
Inte heller den var på mig.
Jag kommer med öppen mun.
Jag kommer med ansiktet upp mot väggen.
Jag kommer med mina ögon himla stängda.
Jag säger att hon är skön.
Hon ber mig sluta småprata så förbannat och
slår benen runt mig.
Jag kommer, säger jag,
det var väl själva fan, säger hon.
Att du aldrig kan hålla käften, säger hon.
Jag lovar att aldrig mer säga något.
Inte till dina vänner heller.
Nej, inte ett ord, säger jag.
Sedan ber hon mig att ställa in smöret.
Du är jävligt slarvig, säger hon.
Ja, säger jag.
Går ut i köket. Ställer in smöret.
Bob Hanson
onsdag 4 januari 2012
Acceptance
Acceptance means that you
can find the serenity within
to let go of the past
with its mistakes and regrets,
move into the future
with a new perspective,
and appreciate the opportunity
to take a second chance.
Acceptance means you´ll find
security again
when difficult times come
into your life,
and comfort to relieve any pain.
You´ll find new dreams, fresh hopes,
and forgivness of the heart.
Acceptance does not mean
that you will always be perfect.
It simply means that
you´ll always overcome imperfection.
Acceptance is the road to peace
letting go of the worst,
holding on to the best
and finding the hope inside
that continues throughout life.
Acceptance
is the heart´s best defense,
love´s greatest asset,
and the easiest way
to keep believing
in yourself and others.
Regina Hill
can find the serenity within
to let go of the past
with its mistakes and regrets,
move into the future
with a new perspective,
and appreciate the opportunity
to take a second chance.
Acceptance means you´ll find
security again
when difficult times come
into your life,
and comfort to relieve any pain.
You´ll find new dreams, fresh hopes,
and forgivness of the heart.
Acceptance does not mean
that you will always be perfect.
It simply means that
you´ll always overcome imperfection.
Acceptance is the road to peace
letting go of the worst,
holding on to the best
and finding the hope inside
that continues throughout life.
Acceptance
is the heart´s best defense,
love´s greatest asset,
and the easiest way
to keep believing
in yourself and others.
Regina Hill
Excuses, excuses
I couldn't do my homework.
I had asthma and was wheezing.
I had nosebleeds, measles, heat rash,
with some very painful sneezing,
and itchy skin with blisters-
oh so blotchy red and hivy-
malaria and toothaches,
and a patch of poison ivy,
eight spider bites and hair loss,
and a broken leg with scabies,
Rocky Mountain spotted fever,
and a full-blown case of rabies.
I suffered-it was awful-
but I'm feeling better now.
Could I have done my homework?
No, I really don't see how.
Joyce Armor
I had asthma and was wheezing.
I had nosebleeds, measles, heat rash,
with some very painful sneezing,
and itchy skin with blisters-
oh so blotchy red and hivy-
malaria and toothaches,
and a patch of poison ivy,
eight spider bites and hair loss,
and a broken leg with scabies,
Rocky Mountain spotted fever,
and a full-blown case of rabies.
I suffered-it was awful-
but I'm feeling better now.
Could I have done my homework?
No, I really don't see how.
Joyce Armor
tisdag 3 januari 2012
Love song
(By the Cure)
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am home again
whenever I'm alone with you
You make me feel like I am whole again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am young again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am fun again
However far away, I will always love you
However long I stay, I will always love you
Whatever words I say, I will always love you
I will always love you
whenever I'm alone with you
you make me feel like I am free again
whenever I'm alone with you
you make me feel like I am clean again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am home again
whenever I'm alone with you
You make me feel like I am whole again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am young again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am fun again
However far away, I will always love you
However long I stay, I will always love you
Whatever words I say, I will always love you
I will always love you
whenever I'm alone with you
you make me feel like I am free again
whenever I'm alone with you
you make me feel like I am clean again
Influences
Lyssnade till Adele sjunga på MTV för någon vecka sedan. Mellan låtarna fick vi se klipp när Adele blev intervjuad. Hon berättade något i stil med att hon oftast skrev många, mycket mer, sånger när hon var lite nere, ledsen över ett förhållande som tagit slut eller av någon annan anledning inte kände sig väldigt glad. Undrar om det är många som skriver när de känner så. Kanske det är därför det finns så många sånger och dikter om just kärlek. Tidigare skrev jag många olika texter, och nästan alltid när svårmodet höll mig fången. Kanske kan jag också skriva av glädje nu. Återstår att se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)